Socialstyrelsens arbetsformer
Det är viktigt med en ambitiös och effektiv tillsyn över HVB-hem – såväl privata som offentliga. Det gagnar både klienter och HVB-sektorns kvalitetsutveckling.
Oasen har med sin drygt 20-åriga historia, sin omfattande verksamhet och tillgång till såväl beteendeexperter som juridiska experter ovanligt goda möjligheter att ge konstruktiv kritik även på de som granskar oss. Debatten är viktig och vi räds inte att föra den. Jag får allt fler signaler om att Socialstyrelsens nya arbetsformer kan behöva ses över. Längre handläggningstider, försämrad kunskapsåterföring och en alltmer ansträngd koppling mellan ställningstaganden och bakomliggande författningsregler verkar breda ut sig. Låt mig bara ge ett exempel.
Efter att ha varit föreståndare i 20 år för en verksamhet som under åren ständigt varit i utveckling och numera har fler än 120 anställda, ser jag behovet av att som ägare fokusera på övergripande ledningsfunktioner. En av våra biträdande föreståndare – tidigare anmäld och godkänd av Socialstyrelsen i Jönköping och med adekvat utbildning och erfarenhet – skulle gå upp som föreståndare medan jag skulle gå ned till biträdande föreståndare. En enkel rockad med andra ord, inga verksamhets-förändringar i övrigt. Enligt 7 kap 2 § SoL skall nytt tillstånd sökas om verksamheten helt eller till väsentlig del ändras. Vi anmälde frågan till Socialstyrelsen som vi brukar göra. Tidigare brukade sådana ärenden avslutas med att man inte hade något att erinra och att någon ansökan inte behövde göras.
Så enkelt visade det sig inte vara. Denna gång fick vi ett prompt meddelande att skrivelsen skulle hanteras om en ansökan om tillståndsändring och att beräknad handläggningstid var 3-6 månader. När vi ringde och frågade varför, svarade ansvarig handläggare att ”det stod i lagen”. När vi frågade närmare om hon kände till vilken bestämmelse hon syftade på, visste hon varken författning, paragrafnummer eller ungefärligt innehåll utan hänvisade till en annan befattningshavare i Stockholm.
Det säger sig självt att ett byte av föreståndare till någon som i något enstaka fall inte uppfyller kraven på utbildning, kompetens eller personlig vandel skulle kunna anses vara en betydande förändring som kräver tillstånd. I detta fall var det dock fråga ett okomplicerat byte. Det förefaller svårbegripligt varför Socialstyrelsen framtvingar en helt onödig tidsödande ärendehantering och dessutom ändrar praxis utan att någon lagändring har skett. Kanske bör man överväga att ändra sina arbetsformer för att bättra ta till vara den kompetens och de effektiva arbetsformer som tidigare rådde då länsstyrelserna hade tillsynsansvaret?
This entry was posted in Ledare, Nr 17. Bookmark the permalink.
